Måndag, älskade måndag

Skulle vilja hävda att det som är bäst med måndagar är att det är den dag då nästa måndag är längst bort.

Det började med att jag tror att mobilens väckarklocka ringer alldeles för tidigt, men det visar sig vara ett sms - klockan 05.03! Johannes berättar att han tycker det är dags att gå och lägga sig efter ett antal timmar med exceldyrkan.

En timme senare ringer faktiskt väckarklockan, men då förstår jag inte varifrån ljudet kommer, varför det ringer, vilken dag det är eller vid vilken tid jag egentligen ska gå upp. När klockan är 06.50 försöker jag räkna ut hur lång tid jag behöver på mig på morgonen. Jag kom fram till att skolan skulle börja en timme senare och att jag därmed hade ont om tid. Trots detta går jag dock inte upp under de kommande tio minuterna.

Jag går till skolan, stannar vid Enas hus, blir insläppt av hennes lillebror och orsakar Ena en hjärtattack då hon inte varit medveten om att jag ersatt hennes bror i dörröppningen. Vi anländer till skolan, skiljs åt, jag går till min lektion, hälsar på en lärare på vägen dit och inser när jag stiger in till klassrummet att det var just den läraren jag skulle ha under den lektionen vilket orsakar en enorm förvirring. Han kommer sedan tillbaka till klassrummet och lugnet infinner sig.

Körlektion fyller kommande håltimme och jag retar förmodligen upp min handledare en aning då jag inte övat något på övningarna sedan sist och dessutom inte förstår ett enda ord som ska symbolisera något av bilens funktioner.

Under nästa lektion havererar jag fullständigt, bryter ut i de mest feminima fnissattackerna, får en instruktion om hur jag ska ta mig till skolan i lådbil för att hinna på morgonen, lyckas läsa två sidor på en timme och få det konstaterat att jag sovit för lite inatt.

Går efter avslutad skoldag till körskolan för att öva teori och inser att jag pratar med mig själv, men har inget emot det.

Har möte och håller mig någorlunda sansad.

Går hem från ett fik den ljuvaste veckodagen i det mest önskvärda vädret i form av kallt snöande. Går bakom en bil (typ: gammal, beundrad av bönder) på en väg, passerar, ser passagerardörren öppnas, får panik, hör "Hallå, eller!". Min nyvunna raggarvän erbjuder skjuts och ger mig ytterligare förslag på balkavaljer.

Som om inte dagen var konstig nog ska jag nu också göra en grovplanering för mina kommande veckors träning. Jag och träning. Vi är inte riktig i symbios med varandra, enkelt uttryckt. Jag gör inte sådant.